En anledning till varför det tar så lång tid för många att bli friska är tendensen till återfall när vikten börjar gå upp mot kroppens normala hälsovikt, det vill säga den vikt den strävar efter för att alla funktioner ska fungera normalt. Viktuppgången kan för många ge ångest och man vill istället vända tillbaka till sitt gamla beteende i rädsla för att kroppen ska fortsätta att öka i vikt. Detta blir då till en ond spiral eftersom man aldrig låter kroppen bli frisk, dessutom blir tvångstankarna intensivare ju längre tid kroppen är i svält. Om man forstätter med detta självdestruktiva beteende och aldrig låter kroppen reparera sig, finns det en risk att man aldrig låter sig bli frisk igen, varken psykiskt eller fysiskt.

När man åter börjar äta regelbundet bygger kroppen upp organen som har brytits ner under svältperioden och lägger ett skyddande fettlager kring organen. Man kan jämföra kroppen som ett tomt sparkonto som har legat på skuld under en lång tid; det första den vill göra när den får näring igen är att reparera det den brytit ner och fylla på alla energidepåer i cellerna för att vi åter ska kunna fungera normalt – att lagra energin som fettlager kring buken är alltså inte kroppens första prioritering. Att vikten går uppåt betyder alltså inte att du håller på att bli tjock, utan att kroppens organ och muskler repareras. Och du om någon borde veta att muskler väger mer än fett, eller hur?

Jag vet att det är jobbigt när vågen tickar uppåt. Jag har själv stått där, det är knappt att man vågar kolla på siffrorna när man vet att man har gått upp i vikt. Man känner sig större, tyngre. Men samtidigt känner man sig starkare, man klarar av påfrestningar, man orkar. Och är inte det viktigast, att orka med att leva? Kom ihåg att vågen visar bara siffror, inte välmående. Det är du själv som bestämmer hur välmående du låter dig själv vara.